THERE IS SO MUCH HERE, AND HOW OFTEN I FEEL THERE’S NOT ENOUGH OF ME TO BREATHE IT ALL IN.

Jag hade aldrig trott att min första egna bostad skulle vara ett trevåningshus mitt i en sydostasiatisk stad, ej heller att jag skulle dela den med en hudterapeut från Oskarshamn, men se vad livet gör. Jag kan inte nog betona hur mycket jag uppskattar att få vara här varje dag. Jag uppskattar att få vakna upp på min madrass som är hårdare än sten i ett rum som är varmare än en bastu. Jag älskar kallduschen, jag älskar våra yoghurttillverkningsförsök uppe på taket, jag älskar att träna uppe på taket med yoghurtkastrullen bredvid mig, jag tycker om att bli upphämtad i en bil och få åka till bergen, jag tycker om naturen där och jag tycker om att komma tillbaka till staden och äta mat som bara är god för att det är så mycket chilli att man inte känner smaken, jag tycker om att Nellie gör bananpannkakor ibland men jag tycker också om kokospannkakorna som vi äter på bussen när vi får för oss att åka till bangkok (twice this week), jag tycker om när människor ibland inte tittat förbryllat på mig när jag försöker kommunicera med dem på thai, jag tycker om att det blåser full storm inne på tesco, jag tycker om att höra ljudet av glassbilen, jag tycker om gatan vi bor på, jag tycker om att gå till tvättmaskinerna i slutet på gatan, jag tycker om när vi samlar alla våra vänner uppe på taket, jag tycker om att cykla på lummiga gator om kvällarna, jag tycker om de gånger då ett ord är stavat på ett logiskt sätt, jag tycker om alla som tar sig an en som om man vore deras enfödda dotter, jag tycker om drakfrukt och jag tycker om att jag skulle kunna fortsätta i en evighet men att jag inte kan för att jag har hängt här alldeles för länge och måste cykla hem omgående.